Jordbävning i Chile

Jag har aldrig upplevt så mycket oro. Mina föräldrar var nära döden, bara själva tanken dödade mig. Vi fick äntligen tag i dem. De upplevde allt i chock och sprang för livet. Tack gud för du skyddat dem. Nu undrar jag hur min farfar, fastrar och kusinerna mår:(.. Man får hoppas på det bästa, vad händer med världen egentligen!

Nu gäller det att titta på nyheterna som jag gjort sen jag kom hem. Försöker ringa mamma och pappa men når inte fram. =(

Kommentarer



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig:)

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0